Alla som fotograferat en soluppgång eller solnedgång vet att det är bråttom. Bråttom därför att det är bara några få sekunder man har på sig i varje del av upp eller nedgången, sedan är det tillfället förbi. Det kommer andra delar i upp eller nedgången men just det tillfället är förbi fort och kommer inte igen förrän nästa dag.
Imorse var jag uppe tidigt. Runt sex och när jag tittade ut såg jag att en alldeles fantastisk soluppgång var på gång så jag slet till mig kameran och sprang ut. Men när jag kom ut såg jag att soluppgången redan gått lite för långt, jag skulle ha varit några minuter tidigare.
Men så fick jag se att fukten fortfarande var kvar i havreagnarna och att det glittrade alldeles fantastiskt där i motljuset. Och jag bannade mig själv att jag haft så bråttom ut till solnedgången och inte satt på macrot när jag fick se den pyttelilla spindeln och dess nät....
